Fullt upp
Vänster hand är en ljusstake och höger hand bloggar.
Etiketter: bild, skola
Hittad
Haha. Jag har blivit förevigad i Hitta.nu's nya tjänst
Gatubilder.
Jag tror det var på väg hem från skolan. Jag hade precis klivit av bussen och gått över vägen när jag fick syn på en bil med något som såg ut att vara en gigantisk videokamera på biltaket.
Minns att jag tänkte att det förmodligen var SVT som åkte runt och filmade utfyllnadsbilder för sina nyhetsinslag. Eller något.
Varför de valt just Bäckvägen visste jag inte.
Nu vet jag att det var Hitta.nu's lilla bil som åkte runt och registrerade alla stans vägar för denna nya tjänst som för övrigt är jävligt häftig.
Man kan liksom gå runt på gatorna. Utan att ens gå utanför dörren.
Snart kommer vi väl inte behöva gå ut alls. Man kommer sitta framför sina datorer och "umgås" i en 3D-värld som är en blandning av Gatubilder och
The Sims och Facebook. Typ.
I like it.
Etiketter: bild, internet
En Svart Cirkel
Här kommer del två i min serie "Stora Svarta Geometriska Figurer".
Det är en stor svart cirkel. Fin va?
Etiketter: stora svarta geometriska figurer
Sex Sells But I'm Not Buying
Jag blir obeskrivligt glad, lite sentimental, ja snudd på gråtfärdig när jag läser artikeln "
Mer sexistisk reklam fälls" i Dagens Nyheter i dag.
Jag minns första gången. När jag såg den där reklamfilmen för Coca Cola Zero.
Hur jag fick kväljningar. Hur jag ville spy.
Spy på killen och tjejerna i reklamen (för att de tillåter sig själva användas på det sättet) och spy på de idioter som tagit fram den.
Minns hur jag tyckte det var det värsta i sexism-väg jag sett på väldigt länge.
Nu är den reklamen fälld.
Det känns som en seger. Inte bara för jämställdheten.
Det är ett slag i ansiktet på alla äckliga stora företag som vill tjäna pengar på att spela på invanda sociala sexnormer.
Det gör mig glad och ger mig hopp.
Etiketter: politik
You Make Bunny Sad
Nu har jag det. Nu vet jag.
I går kom jag på vilken låt som ska spelas på min begravning.
Jag minns inte riktigt hur jag kom fram till varför det skulle vara just den och varför den ska spelas på min begravning, men jag var på jobbet då. Mitt gamla jobb på ett boklager som jag varit tvungen att återgå till nu under jullovet eftersom jag inte får några pengar i december från CSN (may the fleas of a thousand camels infest your armpits).
Kan det ha varit därför jag kom att tänka på döden?
Man tänker väldigt ofta på döden när man jobbar på boklagret.
Låten jag talar (eller skriver, egentligen) om heter "Let's Pretend We're Bunny Rabbits". Den är skriven av geniet Stephin Merritt och finns med på The Magnetic Fields trippelalbum "
69 Love Songs" första skiva.
Texten (och tablaturen) finns
här och låten finns
här och
här.
Det här måste vara en av de sötaste, mysigaste, mest sorgliga och tragikomiska låtar jag hört.
Ja, den har lite av allt skulle man kunna säga.
Min favoritrad i låten är utan tvekan:
I long to nibble your ears
And do as bunnies do
Och det var förresten inte förrän efteråt jag konstaterade att den ska spelas på min begravning som jag tänkte på hur den faktiskt börjar:
If you knew how I long
For you now that you're gone
Är det rättvist? Får man göra så mot folk?
Jag kom även på att begravas inte är det enda man kan göra till den här låten.
Kan tänka mig att den även är helt fantastisk att:
1. Städa till.
2.
Bli sams till.
3.
Spela piano till.
4. Älska till (faktiskt).
Frågan är dock hur folk skulle reagera. När de hörde låten alltså.
Det är ju inte direkt världens mesta begravningslåt.
Kanske inte gör så mycket, man är ju ändå död då.
Och som alla vet så måste man "respect a dead man's wishes" som de säger i filmer från Amerika.
Vilken låt ska du begravas till?
Etiketter: musik döden
